Vita Hästen

Norrköpings ishockeylag Vita Hästen är nu föremål för en intensiv marknadsföring. Målet är, gissar jag, att bygga upp en trogen skara av fans och sponsrande företag, som ska utgöra basen för den framtida ekonomin. Läste om laget i lokaltidningens annonsbilaga, bara den en ekonomisk satsning som man sällan ser i t ex kultursammanhang. (Som smålänning har jag svårt att förstå varför AB Smålands undertak stöder projektet med annons i bilagan.)

Det som fångade min uppmärksamhet var en sida med rubriken Alla viktiga ting är tre. Och de tre underrubrikerna Kosthållning, Inte bara ishockey samt Norska nålar gör susen.

Att ett slags akupunktur (nålar) kan behövas i en sport som är känd för att vara tuff och hård, det kan jag förstå. Och att det behövs en massa käk för att bära upp uniformen som säkert väger ett ton, det är självklart. Den rubrik som lockade mig var Inte bara hockey. Snälla nån, tänkte jag, har man fattat att det finns en värld utanför hockeyn, har man kommit på att det kan vara till fördel för en hockeyspelare att t ex friska upp kreativiteten i spelet med stimulans från t ex kulturen? Hoppades jag.

Nej, man hade anlitat Kustjägarskolan för att träna kampsporten Krav Maga. Hurtigt berättas om hur en spelare drabbades av en blackout efter "en välriktad knockout" men att denne spelare snabbt kvicknade till för att avsluta passet.

"Så jobbar en riktig fighter" avslutar författaren.

Stå fast, slå hårt. Kriget är här!

Särimner

I min ordbok läser jag att konsumera betyder förbruka, förtära eller äta. Att använda det ordet för att beskriva vad som händer när man ska förhålla sig till kulturen - böcker, bilder, musik, utställningar, föreställnningar - tycks vara en smitta från det konsumistiska samhället. I varuhusen riskerar vi ingenting, möjligen att förlora pengar, medan mötet med kulturen innebär motstånd, ett hot mot vår världsbild, kulturen kan vara aggressiv, undflyende, kontemplativ.

Nej, den enda tankebanan som är i närheten av vad det är att tillägna sig kulturyttringar, det är att jämföra med "enhärjarna" i Valhall, de i strid fallna, som varje kväll åt upp galten Särimner (se bilden). Dagen därpå återuppstod Särimner bland de levande, lik en bok som ligger kvar på nattduksbordet nästa morron för att åter läsas när andan faller på.

En docka till

Måste visa den här bilden, (beskuren, från DN) av en rappare, Nicki Minaj. Fotografen knappast fotojournalist utan den som producerar marknadsföringsbilderna av NM. Knogjärnet hör till genren, kanske också attityden. Vad säger den? Hon ska vara cool, överlägsen, sensuell(?), sexig.

Det enda jag gillar i bilden är hårfärgen, den orangea.

Med en mak up som eliminerar varje ojämnhet i yta och färg är vi tillbaka i skyltdockans opåverkbara, släta, konstgjorda mask, döende eller dödande. Säljer den?

Kalla, blanka, hårda

Varför recenserar inte ekonomijournalisterna reklamvärldens människosyn? Varför gör inte kultursidorna det? Häromdan klippte jag ur en annons för en bil med en grymt flinande front. Bredvid bilen står en märklig "kvinnovarelse". Jag undrar: tror reklamfirman att jag tycker kvinnan är vacker? Tror man kanske att en kvinna bör se ut så, åtminstone den som åker det bilmärket? Eller vill man att kvinnan ska se ut som en skyltdocka?

Det senast alternativet tar jag upp för att jag faktiskt undrade om det inte var en skyltdocka jag såg i annonsen.

I annonsens underdel läser jag att det är Karolina Kurkova och nya CLS vi ser på bilden. Kurkova är en världsberömd fotomodell som till vardags kan se ganska mänsklig ut men här har hon med hjälp av foto och redigering förlorat varje uns av mänsklighet. Varför ska hon se ut så? Som en skyltdocka, avhumaniserad, svslipad, blänkande som en plastrobot?

Jag har länge uppfattat reklambilder från modevärlden som om man vill att vi ska uppfatta modellerna som fientliga, avvisande. Vi ser aldrig en liten töntig flicka som snällt ler mot betraktaren. Musikband kan också ha den här attityden framför kameran. Som om dom sa: kom inte hit, försök inte snacka med oss.

Är det ett naturligt steg att nu fotomodellerna totalt avhumaniseras. De har blivit dockor. Alldeles omöjligt att tala med. Kalla, blanka, hårda!

Det måste kosta på

Min vän Domherran har med intresse följt eftervalsdebatten. En smula förvånad blev han, när han lyssnade till den gamla ordföranden i Det Nya Högerpartiet, Maja Stare (se bilden). Han reagerade därför att Stares slogan "det måste löna sig att arbeta" påminde om Holkpartiets gamla idé med samma lydelse (om nu inte Domherran mindes fel). Det nya var att Det Nya Högerpartiet drog konsekvenserna av detta och lanserade följdsatsen "det måste kosta på att vara arbetslös".

Än en gång om kulturpolitik

Jag läser i Birgitta Trotzigs bok Jaget och världen (Författarförlaget, 1977) följande:
Människan ska inte få bli människa. Hon ska förbli ting, arbetskraft, maskindel bland maskiner. Hennes arbete på sin befrielse ska hejdas. Hon ska förbli något som inte har vilja och frihet: något som inte är människa: föremål, lastdjur, en summa för produktionen utnyttjbar energi. Så planeras världen, de nya marknaderna. Någonstans kör hela tiden tanksen fram, gatorna töms, den blytysta skräcken installerar sig och gör sig till herre över nervbanor och känslor. Så rensas läget på den nya investeringsorten. Obeväpnade människor förs bort av beväpnade, till exempel till en fotbollstadion mitt i dagsljuset och solen.

Birgitta Trotzif skrev detta 1974 efter kuppen i Chile. Det kunde likaväl ha skrivits igår: någonstans kör hela tiden tanksen fram...

Än värre

Hörde idag på Mitt i musiken veckomagasin, P2, Sveriges Radio. Nedrustningen av kulturen tycks oerhört medveten från regeringens sida. Programmet informerade om planerna på att snäva in utbildningen av lågstadie- och förskolelärare på universiteten. Studenterna ska i fortsättningen inte kunna inrikta sig på musik i sin utbildning.
Det är märkligt hur borgerligheten tvättar bort varje uns av kulturell fernissa. Med en snusförnuftig, snustorr pedagogik vill man att lärarna ska forma barnen att ställa in sig i leden av läsa-skriva-räkna-producera-konsumera-objekt.