Apropå vad jag skrev under rubriken Det udda och det smala vill jag ge ett exempel på en både personlig och givande presentation av en ny bok. Det skedde på Norrköpings konstmuseum för en vecka sen, då boken om konstnären Hans Hermansson släpptes. Vad kulturen saknar i resurser vinner den i närhet, vi slipper kommersens enfaldiga yta men når å andra sidan inte så många.
Gunnar Lindqvist, tidigare chef för länsmuseet i Linköping, samtalade med Hans Hermansson, konstnär, född och bosatt i Östergötland. Ett samtal präglat av öppenhet och humor! Vi fick prov på hur Hans upplevelser från barndomens slättland fortfarande sätter avtryck i hans bilder. Bokens reproduktioner gör verkligen bilderna rättvisa (och det händer inte så ofta, det vet jag av egen erfarenhet). Den räcka av förvandlingar från fotografens bild över scanning till tryckeriets plåt och slutligen tryckproceduren bjuder på ett otal felkällor. Fotografen Jonas Sällberg svarar för det mesta av fotograferandet.
Gunnar Lindqvist, Bia Mankell, Stefan Hammenbeck, Bo Borg och Bo Sylvan har skrivit om Hans Hermansson.
Redaktör, dvs han, som pusslat ihop alla bidrag till en vacker bok, heter Dag Källman, Vadstena.
Jag hoppas att boken recenseras i norrköpingstidningarna, det vore naturligt med tanke på Hans Hermanssons roll i den östgötska konsten.
Köp boken, den finns bl a på konstmuseet i Norrköping.
Stefan Teleman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Satsa på kultur!
SvaraRaderaDet tål att tänkas på vad kommunala resurser bygger på och behövs vad gäller kulturskapande arbete hos skolbarn- och -ungdomar, gymnasister och studenter för att undvika kommersialiseringens ytliga, blänkande fasader där det bakom man bara blir besviken på innanverket, ett innanverk som oftast får lov att finnas hos de människor som valt att ägna sig åt kulturlivet, men som har svårt att nå ut, hur kämpigt det än är då man trotsar denna kommers, konstnärer vilka i humanismens namn snart sagt är den yrkesgrupp som får sätta färg, ton och sång, associativ text m.m. på det mänskliga livet och fylla det med ett existentiellt innehåll. Religionens gamla myter håller inte längre, är inte tillräckliga och vi folk är nog mera än någonsin beredda till tolerans av våra olika livsåskådningar, som vi filar på individuellt och som tur är har vi de olika konstnärerna som hjälper oss att illustrera livsfrågor det givna samhället ställer oss inför, parat med våra egna livsfärder.
Ovanstående rader är inspirerade av vad Stefan skrev om boksläppet, efter mer än 30 år i ett yrkesliv, som dock inte är konstnärens utan mer akademikerns och utredarens och socialarbetarens, efter vilket jag fått smaka på vilka svårigheter man har när det gäller att profilera sig med text o bild, att nå ut. I sammanhanget med denna blog om Hermanssons bok så slog det mej en uppgift jag tog till mej, och som jag önskar kontrastera med: att utställningen på Waldemarsudde i Stockholm med Lars Lerins 80 akvareller har setts av 100 000!!!. Kan detta vara riktigt?