Vem kan säga att "jag tar ansvar för att detta krig startades"? Vem kan väga allt det elände, lidande, människooffer, skador, förstörelse ett krig leder till mot de "vinster" segern leder till? Frågan är av en sådan dimension att jag knappt vågar skriva om den.
Författaren och tidningsmannen Palmaer (1801-1854) skriver i satiren En liten lustresa om hur vetenskapens utveckling kommer att leda till "ett förstörelsemedel så starkt, att slutföljen av ett krig två folk emellan måste bliva – icke det enas kuvande genom det andra, utan bådas totala ruin." Han hade rätt om förstörelsemedeln men ej i förhoppningen om att "en evig freds nödvändighet" var given.
Krig startas på behörigt avstånd från beslutsfattarna. Krigen bedrivs på behörigt avstånd från vapentillverkarna. Den totala ruinen begränsas till Vietnam, Palestina, Tjetjenien, Irak, Afganistan, Somalia?, Jemen?..
Vi kan inte säga farväl till hjältarna, som Palmaer önskade.
Svenska legosoldater i Afganistan riskerar sina liv, därför att vi människor inte hunnit till den mänsklighet (det vågade inte Palmaer hoppas på) som ersätter krig med en mänsklig politik.
Stefan Teleman
"Världens labyrint och hjärtats paradis", egentligen titeln på ett modernt orgelstycke är ett passande namn på
SvaraRaderavad som en gång var ett naturfagert och levande land,
men dock med västerländska mått mätt efterblivna; pärlan i och porten till Orienten,
passagen till Asien, nämligen bergs- och ökenlandet Afganistan p Himalayas sluttningar
med blå- och grön-mosaik-skimrande byggnader och basarer, tempel och sprudlande fontäner,
moskéer med bönetorn, kupoler och pelargångar, men ett land som blivit helt förstört och nedjämnat av kriget.
Detta krig som pågått sedan 1970-talet är ett cyniskt krig om metaller, olja och opium med de stora nationerna inblandade.
Märkvärdigt nog läser jag i en bok av skriftställaren Jan Myrdal om en resa i Afganistan han
gjorde tillsammans med sin hustru Gun Kessle Âr 1958, då han rent ut beskriver både det fridfulla,
men dock också fullt av bykrig, -bystrider, exotiska och också gästvänliga landet som "paradiset" och det "himmelska".
Hur vinner vi på vår planet i mänsklighet? Har inte 1900-talet talat sitt tydliga språk. Hur vinner mänskligheten sin evolutionära och civilisatoriska vinst?