Det verkar som den här bilden inte är lika glasklar som jag trodde. Det är inte något angrepp på läkarkåren. istället tänkte jag på försäkringskassans tjänstemän som tycks ha övertagit läkar-kårens roll. (Man ska aldrig förklara en bildvits!) Stefan
Är överläkaren "normal"? Vet dom på psyket vad normalitet är, de lever ju mitt i livets fadäser och pukvirvlar och bestämmer i det dagsschema man får vid inläggning att man t.ex. mellan 9-10 skall "vistas på rummet" liksom på e m också.... så i egenskap av patient blir det mesta man gör o säger sett på som snett och skvaller-journalerna liknar tantporren till veckotidningar.
Finns det några friska själsläkare som t.ex. Poul Bjerre som skrev om drömmarnas helande kraft. Det mänskliga associativa, relaterande vetgiriga psyket är superspännande, och jag förstår till dels både att dörrar kan behövas låsas och Gud vare tack för Klorpomazinet som kom på 50-talet och revolutionerade vården, för innan detta preparat kom var psyket en helvetesplats av skrik och stön.....men idag ges t.ex. anti-psykotiska medel samtidigt som läkaren skriver ut andra neuroepileptika som läkemedelbolagen fråntager sig ansvaret för om det händer nåt negatitv och varnar för att samtidighet i detta pillerintag kan verka negativt på QT-intervallet (EKG). Så läkemedelsbolagen vill för allt i världen inte bli stämda.Och tänk bara på de allra äldsta, kanske dementa som får neuroepileptika av slentrian-som är med på att döva ned och passivisera.
Är läkarutbildningen bara en poängtävling. Det finns undantag bland distriktläkarna, de är allmänpraktiserande och vana vid att se på olika typer av krämpor.
Och konst och konstnärer behövs, för de har ett seende på verkligheten som är mera intenst och paranormalt, de kan se utöver den vanliga verkligheten och genom sina olika karriärer, som kan vara nog så svåra i en kommersialiserad värld, de har lärt att inkorporera och utvändiggöra infall, utfall. Konst blir som korrektiv och en stoffsmältning i en stereotyp värld och jag önskar den kunde fungera inte bara som en nödutgång utan som en inkörsport till - som den ju också är- självförståelse och visar och stakar ut vägen för samhället i övrigt, Kom ihåg "ecce homo" och det finns massvis med undanskymda som vill fram med budskap som är essentiella i vår värld idag.
apropå F-kassan som del i samhällets etablissement, så undrar jag varifrån pengarna kom ifrån när F-kassan i mångt och mycket löste det tidiga 90-talets finans-och fastighetskris, som även drabbade min arbetsgivare Stockholms Stad och säkerligen många andra kommuner, då Stockholms Stad minskade sin personalstyrka från 60 000 till 50 000 under några år då på den tiden löste det så att det som skattebetalarnas förening kallar "bidragsväldet" drogs vidare, och arbetsgivarnas personalproblem löste sig genom förtidspensionering på bred front så att det nu är kanske över 500 000 som lever på detta sätt. Men förändringar bör vara genomtänkta och nå fram till arbetstagarna och bidragstagarna så att de kan samsas och är till gagn för flest möjliga. OM vi inte kan hitta nationalekonomiskt en optimal lösning får politikerna och tjänstemännen hitta en dräglig, kanske näst bästa lösning, som var ett svar när jag studerade välfärdsekonomi i Lund: förändringar i den sociala strukturen bör vara balanserade. Jag tackar Frälsis som engagerade mej som en förmodad nyttig volontärskribent under denna tid och visst är vi många som gör gott och nyttigt?, vad vi tror, men som är osynliga när BNP skall räknas! Så what? Detta sagt angående Stefans pekare, i att också se på F-kassans roll i ekonomin. Tack!
Det gäller i tider som våra att arbetskraften är flexibel och kan tänka sig vara både mobil och flexibel i sitt boende och lärande. I tider av omstruktrurering av samhällets ekonomiska bas gäller det för arbetskraften att anpassa sig efter samhällets krav samtidigt som arbetskraften är den resurs samhället vilar på och som samhället måste underlätta för att etablera sig på arbetsmarknaden.
Min undran idag är om Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och arbetsgivare har lärt sig.... detta... och inte agerar som myndighetspersoner vars paragrafer medborgare skall rätta sig efter, utan att initiativförmåga, arbetslust och motiv hos arbetskraften tas till vara, en dynamisk faktor borde det vara i stället för att som jag själv upplevt på 90_talet att arbetsgivaren ville pröjsa stora pengar på att ordna med "experter" som skulle utreda, registrera en och undersöka vad man passade som.... det vilar en pedantisk, byråkratisk tröghet över för mycket paragrafrytteri på den svenska arbetsmarknaden.
Det senaste som är att unga människor skall få hjälpa till med it-tjänster hos äldre är väl inte så dumt, liksom lärlingesystem då man har en mentor och handledare, hjälp för unga att hamna på rätta spåren i livet, då de äldre jobbarna får bli förebilder och ge tillbaka till de unga vad äldre ger i arv. Detta senast sagda låter inte kanske så progressivt men vi måste rädda den unga generationen! Senast idag handlar ledarsidan på Norrköpings Tidningar om ungdomars och om att om inget görs så kommer fler och fler unga att hamna snett, och samhällets funktioner äventyras.
Detta sagt om F-kassans roll i att så fruktansvärt många fått förtidsspensionering; också säkert många ungdomar, att många lever på bidrag är tecken på ett "senfärdighetssamhälle" och min egen brasklapp är väl den att jag är tacksam för att Frälsis anlitat mej som bidragsskrivare till sina tidningar, så att jag känt mej behövd av samhället... hur många bidragstagare känner sig idag behövda?
Skitbra!!!!!!!!
SvaraRaderaAnneli
Är överläkaren "normal"? Vet dom på psyket vad normalitet är, de lever ju mitt i livets fadäser och pukvirvlar och bestämmer i det dagsschema man får vid inläggning att man t.ex. mellan 9-10 skall "vistas på rummet" liksom på e m också.... så i egenskap av patient blir det mesta man gör o säger sett på som snett och skvaller-journalerna liknar tantporren till veckotidningar.
SvaraRaderaFinns det några friska själsläkare som t.ex. Poul Bjerre som skrev om drömmarnas helande kraft. Det mänskliga associativa, relaterande vetgiriga psyket är superspännande, och jag förstår till dels både att dörrar kan behövas låsas och Gud vare tack för Klorpomazinet som kom på 50-talet och revolutionerade vården, för innan detta preparat kom var psyket en helvetesplats av skrik och stön.....men idag ges t.ex. anti-psykotiska medel samtidigt som läkaren skriver ut andra neuroepileptika som läkemedelbolagen fråntager sig ansvaret för om det händer nåt negatitv och varnar för att samtidighet i detta pillerintag kan verka negativt på QT-intervallet (EKG). Så läkemedelsbolagen vill för allt i världen inte bli stämda.Och tänk bara på de allra äldsta, kanske dementa som får neuroepileptika av slentrian-som är med på att döva ned och passivisera.
Är läkarutbildningen bara en poängtävling. Det finns undantag bland distriktläkarna, de är allmänpraktiserande och vana vid att se på olika typer av krämpor.
Och konst och konstnärer behövs, för de har ett seende på verkligheten som är mera intenst och paranormalt, de kan se utöver den vanliga verkligheten och genom sina olika karriärer, som kan vara nog så svåra i en kommersialiserad värld, de har lärt att inkorporera och utvändiggöra infall, utfall. Konst blir som korrektiv och en stoffsmältning i en stereotyp värld och jag önskar den kunde fungera inte bara som en nödutgång utan som en inkörsport till - som den ju också är- självförståelse och visar och stakar ut vägen för samhället i övrigt, Kom ihåg "ecce homo" och det finns massvis med undanskymda som vill fram med budskap som är essentiella i vår värld idag.
Öh, det var en ful en...=) /Ann-Lis
SvaraRadera......och så var det det med transmittorsubstanserna...
SvaraRaderai vilken fart går info mellan nervändarna i nervsystemet som dessa substanser förmedlar...
behöver Du nåt lugnande som saktar ner farten i transmittorsubstanserna..????
Maya
apropå F-kassan som del i samhällets etablissement, så undrar jag varifrån pengarna kom ifrån när F-kassan i mångt och mycket löste det tidiga 90-talets finans-och fastighetskris, som även drabbade min arbetsgivare Stockholms Stad och säkerligen många andra kommuner, då Stockholms Stad minskade sin personalstyrka från 60 000 till 50 000 under några år då på den tiden löste det så att det som skattebetalarnas förening kallar "bidragsväldet" drogs vidare, och arbetsgivarnas personalproblem löste sig genom förtidspensionering på bred front så att det nu är kanske över
SvaraRadera500 000 som lever på detta sätt. Men förändringar bör vara genomtänkta och nå fram till arbetstagarna och bidragstagarna så att de kan samsas och är till gagn för flest möjliga. OM vi inte kan hitta nationalekonomiskt en optimal lösning får politikerna och tjänstemännen hitta en dräglig, kanske näst bästa lösning, som var ett svar när jag studerade välfärdsekonomi i Lund: förändringar i den sociala strukturen bör vara balanserade.
Jag tackar Frälsis som engagerade mej som en förmodad nyttig volontärskribent under denna tid och visst är vi många som gör gott och nyttigt?, vad vi tror, men som är osynliga när BNP skall räknas! Så what? Detta sagt angående Stefans pekare, i att också se på F-kassans roll i ekonomin. Tack!
Maya Stella
SENFÄRDIGHETSSAMHÄLLET??
SvaraRaderaDet gäller i tider som våra att arbetskraften är flexibel och kan tänka sig vara både mobil och flexibel i sitt boende och lärande. I tider av omstruktrurering av samhällets ekonomiska bas gäller det för arbetskraften att anpassa sig efter samhällets krav samtidigt som arbetskraften är den resurs samhället vilar på och som samhället måste underlätta för att etablera sig på arbetsmarknaden.
Min undran idag är om Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och arbetsgivare har lärt sig.... detta... och inte agerar som myndighetspersoner vars paragrafer medborgare skall rätta sig efter, utan att initiativförmåga, arbetslust och motiv hos arbetskraften tas till vara, en dynamisk faktor borde det vara i stället för att som jag själv upplevt på 90_talet att arbetsgivaren ville pröjsa stora pengar på att ordna med "experter" som skulle utreda, registrera en och undersöka vad man passade som.... det vilar en pedantisk, byråkratisk tröghet över för mycket paragrafrytteri på den svenska arbetsmarknaden.
Det senaste som är att unga människor skall få hjälpa till med it-tjänster hos äldre är väl inte så dumt, liksom lärlingesystem då man har en mentor och handledare, hjälp för unga att hamna på rätta spåren i livet, då de äldre jobbarna får bli förebilder och ge tillbaka till de unga vad äldre ger i arv. Detta senast sagda låter inte kanske så progressivt men vi måste rädda den unga generationen! Senast idag handlar ledarsidan på Norrköpings Tidningar om ungdomars och om att om inget görs så kommer fler och fler unga att hamna snett, och samhällets funktioner äventyras.
Detta sagt om F-kassans roll i att så fruktansvärt många fått förtidsspensionering; också säkert många ungdomar, att många lever på bidrag är tecken på ett "senfärdighetssamhälle" och min egen brasklapp är väl den att jag är tacksam för att Frälsis anlitat mej som bidragsskrivare till sina tidningar, så att jag känt mej behövd av samhället... hur många bidragstagare känner sig idag behövda?