måndag 10 maj 2010

Blommor


En bit från mitt hus växer ett överflöd av vårlök, denna märkvärdiga blomma i sin skiftning från gult till grönt, finlemmad och elegant. Jag tror inte den passar att ta in och sätta i vas. Häromdagen hade svalörten börjat blomma på samma plats. har alltid tyckt att den är lite vulgär, knallgul och blank i kronbladen. När jag var liten visste jag precis var dom växte och väntade otåligt, speciellt var vitsipporna och gullvivorna välkomna. Gullvivans stjälk är ett under i sin mjukla rörform. Varje blomma haralltså sin plats i min estetiska hierarki, skogsstjärnan ligger högt liksom harsyran, Beskowskt jugendfina i sin tunna teckning.

Jag beskriver en estetisk upplevelse, inte en konstupplevelse. Ändå kan jag använda ord som vulgär om svalörten och det ordet brukar inte användas intresselöst i Kantsk mening. Det är laddat och nedssättande. Jag kunde få en tjogofemöring för en vitsippebukett, t o m pengar kommer med på ett hörn. Likväl, en blommas skönhet den bara är. Betyder ingenting, vill ingenting. Sedan kan vi människor kalla gullvivan för gökabyxor, vi förnekar oss inte.

1 kommentar:

  1. Gula vårblommor-favoriter.
    En blomma jag lärde mej uppskatta för sin gula fägring var gulsippan, som jag nog bara sett o fått uppleva där den växer på Ombergs sluttningar, när jag var i 11-12-tolvårsåldern då jag i följe av mor, far o syskon gjorde vår söndagsutflykt i Pappas Morris Oxford.
    Kanske därför är gult min favoritfärg. Finns gulsippan kvar i vår svenska fauna? Det jag upplevde när jag bodde i Motala
    och där också på kanalbanken vid Göta kanal och Motala Ström kunde jag plocka hur mycket vårlök jag ville till Mamma,
    men inte plockade jag gulsippan på Omberg för den var fridlyst. Men växer inte också vårlöken runt våra promenader här i Norrköping?
    Maya Stella

    SvaraRadera