Ytterligare en rapport från Paris: jag kan med glädje meddela att jakten på figurationer var lyckosam. Inte bara i Norrköping finns de populära bilderna på kattungar som varje vykortsförsäljare med självaktning måste ha på lager. Även Paris bjuder ut dessa bilder och lockar fram våra mest beskyddande ömhetskänslor.
Kanske kretsen kring den antiklängtande tidskriften Axess här erbjuds en samtida figuration utan modernismens förvrängningar. Risken föreligger föstås att starka känslor hos konstnären ställer till det. Den intresselösa konsten kan komma på villovägar om kissemissarna är alltför söta.
En engelsk professor (som åberopas i Axess) menar att Venus från Milo aldrig väckt sexuella begär hos åskådaren, bara rent estetisk njutning. Detta är alltså ett exempel på den intresselösa konsten. Hur professorn ska styrka sin tes är obekant. Poängen är förstås att konst inte bör väcka några känslor alls - förutom estetiska.
Jeune fille au chien av Fragonard
SvaraRaderaJo-jo-vars husdjurkonsten, som är min koppling till Ditt kissmiss-motiv, Stefan är inte enbart populärt, vilket jag upptäckte hos min rammakare som tillika sålde konst på Bergsundsgatan vid Hornstull i Stockholm, det var på 90-talet; för han sa att husdjurskonsten sålde bättre; Jag tror inte att det retar enbart estetiken eller att den är intresselös, den kan provocera och vara stark därför jag hittade ett vykort i min vykortssamling av rokokomålaren Jean-Honore Fragonard (1732-1806) Mädchen mit Hund-Jeune fille au chien - Girl with dog - som hänger i München på Alte Pinakothek.
Det ligger nog i sakens natur att både män - den manlige målaren och då tänker jag på mitt vykort av Fragonard - kittlades nog i sina nerver och kropp inför sitt motiv - och kvinnor blir aptitretade i lika mått mätt -
Det var mitt bidrag till estetikens förfining och bort med alla fula dekadenta tankar, för finns i smaklig dos i i finkonsten och inte bara hötorgsd:o och i populärkulturen en masse.
Maya LXII