Efter en lång, varm sommar möts jag av Jan Björklunds tandglugg i Skarphagen. Han ser så gudomligt snäll ut. Vilken tur för det nya f-partiet att ha en så söt partiordförande. Valbudskapen är som sig bör briljanta. Vad sägs om Ja till Europa?
Varför inte Afrika? Eller Afganistan? Fred med Afganistan! Vilket glädjebudskap! Om det inte vore så att när alla andra gett upp sina ambitioner att skjuta demokrati i talibanerna, då sitter alliansens (och socialdemokraternas) soldater fast i Bender.
att lösa upp den gordiska knuten kräver energi
SvaraRaderaav oss gemene män och kvinnor
Jag tror folkpartiledaren med sin glugg där fram behöver en bettskena, annars skenar hästen i väg så man kunde man tro han var en manlig PIppi Långstrump.
Skämt åsido så upptäckte jag i mitt tankeliv, när jag talade med min väninna som skulle rösta på Björklund pga att deras skolpolitik är den bästa då hon är lärare, men det jag då kom att reflektera över är allt detta kontrollerande som skett i och med den borgerliga regeringen; restauranger och storkök kontrolleras, och verkstäder, och banker; och ungarna och deras betyg allt detta kontrollerande som de borgerliga satt igång i stället för sossarnas slapphänta politik. En fågel viskade i mitt öra: att det är skillnad på kontroll och övervakning. Men vad skulle de borgerliga med FRA till?
Ska man ta allt med ett Alexander-hugg -- med en mjuk hug alltså, - men den gordiska knuten måste upplösas så allt går smidigt och övervakningen inte märks..för vi medborgare måste ju ha vårt privatliv ifred!
Folkpartiet, som ligger kyrksamheten och alla lärares ideal nära, ger inte upp. NU idag här i Norrköping på en av våra affärsgator i centrum stod Jan Björklunds nuna på en affisch att illustrera det senaste budskapet från folkpartiet om att alla skall vinna Nobelpriset. Vad härligt, att äntligen få den uppskattning man så länge väntat på?
SvaraRaderaAnnars trodde jag att de som får Nobelpriset får det för lång och trogen tjänst inom forskning och litteraur inte redan i kallssrummet, skall man bara festa då i jämlikhetens namn resten av livet? och leva på en särskilt gynnsam status. Snarare blir vi väl alla sociala maskiner då? Är det vad alla tillväxtteoretiker önskar, i stället för att vi alla drar ett strå till stacken för att minska västvärldens resursslöseri???