Kan knappast säga att jag är en from kyrkobesökare, men kyrkans konserter vänder ofta mitt vrånga sinne till det bättre.
Det är glädjande att Norrköpings kyrkor tycks ha blivit allt generösare med stora, krävande satsningar, som nu den 6 december, då Händels oratorium Messias ska framföras i Hedvigs kyrka under Sara Michelins ledning.
Händel var en kosmopolit, en av det framväxande borgerskapets fria kompositörer (första halvan av 1700-talet) som lämnade Tyskland för att göra en enastående karriär i England. Han var nära att gå i konkurs och tvingades överge sina italienska operor (som blivit omoderna) för att istället skriva oratorier. Ekonomin ordnade sig så småningom och skulderna kunde betalas tillbaka.
Vet inget om ekonomin i Hedvigs eller S:t Olais församlingar men man brukar ju tro att Svenska kyrkan är solvent. Jag blir förvånad när jag ser att för att föra detta oratorium i hamn krävs ekonomiska bidrag inte bara från Holmen utan också från tre begravningsbyråer!
Jag undrar: Ska den jublande Hallelujakören med budskapet om människosonens ankomst finansieras av tre begravningsbyråer. Kunde man inte väntat till påsken? Och så Holmen på Händelö? Det får bli tidningspapper i krubban.
Stefan Teleman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skogens spirituella mantra!
SvaraRaderaEfter att jag i huvudparten av mitt vuxna liv varit upptagen av både enkla som mer socialt komplicerade problem på ett sekulärt sätt.... så när mitt intresse kom tillbaka till kyrkan... och då jag bodde i Högalid i Stockholm, och jag fick kontakt med både präster och diakon, så döm om min förvåning, när jag fick göra den erfarenheten att prästen i församlingen mera var upptagen av bokföringen av kyrkans skogsegendomar i stället för att bedriva själavård....och kyrkans skogsegendom har nog ett mycket högt ekonomiskt värde..
min egen kommentar är att kyrkan behöver intressera sig mer för människor, hur vi lever idag i det moderna samhället, hur vi i vardagslivet kan få en känslomässig och vital trygghet i en osäker värld, musiken och musiklivet i kyrkan är den alltöverskuggande och vitaliserande komponenten till en sakral och spirituell tro som vi får bygga upp på nytt i spåren av gamla tider och då intar musiken en hedersplats, en plats som Du Stefan uppskattar, och jag tror uppskattar kyrkan för... vi får inte såga av tron som att kyrkan sågar av den gren den själv sitter på.
Maya Stella
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHm, försökte kommentera men den försvann ut i cyberrymden på nåt sätt eller så visas den senare?
SvaraRaderaJo. Lustigt att det är just begravningsbyråer och inte ica som det brukar vara. I vanliga fall är det Sensus som brukar betala för och arrangera musikverksamheten i kyrkan, när det är aktörer utifrån, men det är svårt att veta hur ekonomin ser ut när Sara Michelin, som ju är anställd av Svenska kyrkan, drar igång ett sånt här projekt. Förmodligen handlar det om hur mycket pengar de tycker att musik och kultur ska få kosta. Som vanligt!
Låt inte sång och musik tystna!
SvaraRaderaDitt inlägg Stefan om kyrkomusiken pekar på en döende institution, begravningsbyråerna och deras ekonomiska potentital gör att jag ser ett samband med att den enda tvingande avgiften Sv.Kyrkan får av oss medborgare är en begravningsavgift på c:a 1,5 % av lön eller bidrag.... kan man leka och räkna sig fram till hur stort belopp detta blir för kyrkan på det stora hela taget?
En sats jag tror har sufiskt ursprung i min egen version är: att världen består så länge som sången och musiken fortgår
Korrigering och precsisering!
SvaraRaderaDet är när man betalar till Sv.Kyrkan som medlem som avgiften är c:a 1,5 & och det sägs ju att så många som kanske en 70 % eller fler av oss svenskar är medlemmar av Sv.Kyrkan, men för inte länge sedan var det så gott som ett obligatorium att vara medlem och den avgift jag talar om i mitt förra inlägg, begravningsavgiften är lägre och den betalar alla som är mantalskrivna i Sverige oavsett konfessionalitet tror jag.
Wachet auf, ruft uns die Stimme.