Kissemissar i Paris

Ytterligare en rapport från Paris: jag kan med glädje meddela att jakten på figurationer var lyckosam. Inte bara i Norrköping finns de populära bilderna på kattungar som varje vykortsförsäljare med självaktning måste ha på lager. Även Paris bjuder ut dessa bilder och lockar fram våra mest beskyddande ömhetskänslor.

Kanske kretsen kring den antiklängtande tidskriften Axess här erbjuds en samtida figuration utan modernismens förvrängningar. Risken föreligger föstås att starka känslor hos konstnären ställer till det. Den intresselösa konsten kan komma på villovägar om kissemissarna är alltför söta.

En engelsk professor (som åberopas i Axess) menar att Venus från Milo aldrig väckt sexuella begär hos åskådaren, bara rent estetisk njutning. Detta är alltså ett exempel på den intresselösa konsten. Hur professorn ska styrka sin tes är obekant. Poängen är förstås att konst inte bör väcka några känslor alls - förutom estetiska.

Paris

Paris! Fyra dagar med metro, museer och regnblåst varvat med solsken och begynnande lövsprickning. Centre Pompidou och d´Orsaymuseet, det känns vant. Från impressionismen och framåt, hemtamt och vänligt, endast Matisse rör om i min konstnärssjäl.
Saknar en bråkig, brötig konst, jag får åka till Berlin för att livas upp av dada och den tyska expressionismen nästa gång. Kan det vara så fortfarande, som en doktorsavhandling beskriver mottagandet av den tyska expressionismen under de första decennierna av 1900-talet, att vi här i Sverige har vårt fokus (om vi har nåt) på den franska estetiken, elegansen, espriten?
Jag ställer ut tillsammans med en brokig samling konstnärer på ett litet galleri i sorbonnekvarteren. Flertalet deltagande kommer från arabisktalande länder. Vernissagen var vänlig och informell med presentation och kinesisk konsertpianist som dundrade iväg en polonäs av Chopin så att tavlorna darrade. Den irakiske konstnären Ali M Ismael hade inviterat mig. Han målar själv kalligrafiinspirerade bilder.