Än en gång om kulturpolitik

Jag läser i Birgitta Trotzigs bok Jaget och världen (Författarförlaget, 1977) följande:
Människan ska inte få bli människa. Hon ska förbli ting, arbetskraft, maskindel bland maskiner. Hennes arbete på sin befrielse ska hejdas. Hon ska förbli något som inte har vilja och frihet: något som inte är människa: föremål, lastdjur, en summa för produktionen utnyttjbar energi. Så planeras världen, de nya marknaderna. Någonstans kör hela tiden tanksen fram, gatorna töms, den blytysta skräcken installerar sig och gör sig till herre över nervbanor och känslor. Så rensas läget på den nya investeringsorten. Obeväpnade människor förs bort av beväpnade, till exempel till en fotbollstadion mitt i dagsljuset och solen.

Birgitta Trotzif skrev detta 1974 efter kuppen i Chile. Det kunde likaväl ha skrivits igår: någonstans kör hela tiden tanksen fram...