Konst och politik

Jag läste i tidningen om funderingar kring varför bildkonsten spelar så liten roll i det politiska livet (med vissa kända undantag, t ex Odell). Förklaringarna är säkert många och man kan tveka över om konsten överhuvud ska ta någon roll i det "vardagspolitiska". Konstnärens medel och mål är ju inte i första hand att övertyga - åtminstone sägs det så. Vi ska ställa frågor och inte komma med svar.

Det gångna valet har till stor del handlat om kronor och ören, partiernas berättelser har för det mesta varit "rationella", inte ideologiska, inga känslor,inga idéer.. Just de vägar som konsten tar sig fram på, har politiken undvikit. Så måste det inte vara, båda parter utarmas av den egna ensidigheten.

På fredag den 1 oktober börjar Ahlbäcksdagarna i Smedjebacken. Tvådagarsprogrammet handlar om satir, i bild och i litterär form. Är inte satir en bristvara i dagens samhälle? Förenar inte den goda satiren intellekt och känsla. T ex i Hillersbergs berömda bild av sjöbobonden som spänner en svartskalle framför plogen! Visst är det konst!

Mr Walker

När jag var liten bodde jag intill en kyrkogård och blev tidigt hemtam i miljön. Kyrkklockorna, den underbara doften från buxbomshäckarna, de välskötta gräsmattorna, gravstenarnas tydliga indelning av samhället i stora och små, allt i en lugn, nostalgisk atmosfär - jag lät mig aldrig skrämmas av osaliga andar eller spökerier. Däremot vände begravningarna upp och ner på min sinnesstämning. Jag har än idag svårt att klara begravningar.

Nu är jag granne med Matteus kyrkogård i Norrköping. Jag ser den från ateljéfönstret bakom bilparkeringen. Det som är nytt är gräsklippningsmaskinerna. Åtminstone en av dem är av märket Walker, vad passar bättre än "Den vandrande vålnaden" i de dödas samhälle?! Det låter som från en amerikansk bombeskader dagarna i ända och jag undrar om inte de döda hötter med näven och kräver griftefrid. Avstängda från både yttre och undre världen dånar kyrkans örtagårdsmästare fram med öronskydden på.

Stefan Teleman