dagens meddelande

arbetslinjen

en dag i januari

DN:s ledare

Onsdag den 13 januari stiger Rikard Westerberg, ledarskribent på DN, in i kulturens sfärer. Ett åtal mot en konstnär i Lund, som sprejat fyra kvinnor med färg, föranleder Westerberg att komma med en rekommendation: En lämplig kandidat för Konstfacks masterutbildning, måhända?
Det har sagts i samband med senaste årens mediala spektakel kring enstaka konstaktioner, t ex Anna Odells, att mycket av kritiken är uttryck för konstförakt.
Westerbergs tre meningar på DN:s ledarsida hör hemma i den genren. Förhoppningsvis vinner han inga poänger med en så lättköpt notis.
Stefan Teleman

Henrik Bernhard Palmaer

Vem kan säga att "jag tar ansvar för att detta krig startades"? Vem kan väga allt det elände, lidande, människooffer, skador, förstörelse ett krig leder till mot de "vinster" segern leder till? Frågan är av en sådan dimension att jag knappt vågar skriva om den.
Författaren och tidningsmannen Palmaer (1801-1854) skriver i satiren En liten lustresa om hur vetenskapens utveckling kommer att leda till "ett förstörelsemedel så starkt, att slutföljen av ett krig två folk emellan måste bliva – icke det enas kuvande genom det andra, utan bådas totala ruin." Han hade rätt om förstörelsemedeln men ej i förhoppningen om att "en evig freds nödvändighet" var given.
Krig startas på behörigt avstånd från beslutsfattarna. Krigen bedrivs på behörigt avstånd från vapentillverkarna. Den totala ruinen begränsas till Vietnam, Palestina, Tjetjenien, Irak, Afganistan, Somalia?, Jemen?..
Vi kan inte säga farväl till hjältarna, som Palmaer önskade.
Svenska legosoldater i Afganistan riskerar sina liv, därför att vi människor inte hunnit till den mänsklighet (det vågade inte Palmaer hoppas på) som ersätter krig med en mänsklig politik.
Stefan Teleman