Jag läste i tidningen om funderingar kring varför bildkonsten spelar så liten roll i det politiska livet (med vissa kända undantag, t ex Odell). Förklaringarna är säkert många och man kan tveka över om konsten överhuvud ska ta någon roll i det "vardagspolitiska". Konstnärens medel och mål är ju inte i första hand att övertyga - åtminstone sägs det så. Vi ska ställa frågor och inte komma med svar.
Det gångna valet har till stor del handlat om kronor och ören, partiernas berättelser har för det mesta varit "rationella", inte ideologiska, inga känslor,inga idéer.. Just de vägar som konsten tar sig fram på, har politiken undvikit. Så måste det inte vara, båda parter utarmas av den egna ensidigheten.
På fredag den 1 oktober börjar Ahlbäcksdagarna i Smedjebacken. Tvådagarsprogrammet handlar om satir, i bild och i litterär form. Är inte satir en bristvara i dagens samhälle? Förenar inte den goda satiren intellekt och känsla. T ex i Hillersbergs berömda bild av sjöbobonden som spänner en svartskalle framför plogen! Visst är det konst!
Varför inte som vanliga och ovanliga konstnärer och levnadskonstnärerna liera sig med gycklarna, clownerna, narrarna både de vanliga narrarna och hovnarrarna, de spefulla misantroperna som också blandar sig i löpsedlarna, som också är med på att hänga ut sig ....som kändisar vars apostlar journalisterna ägnar sig åt "lustfyllt dreglande i kändisarnas privatliv", ett citat från en närstående! Amen i kyrkan!
SvaraRadera